Get Even

Bandai Namco och The Farm 51 släppte nyligen sin psykologiska thriller Get Even; efter en försening på drygt en månad.

Jag hörde faktiskt först talas om Get Even för bara några veckor sedan, och fick nyligen möjligheten att sätta mig ner och spela det. Spelet beskrivs som en som en berättelsetung actionthriller i förstapersonsvy, som påminner om en riktig sofistikerad Hollywood thriller med blandning av skräckelement.

Utvecklarna TheFarm51 har verkligen gjort sitt yttersta för att presentera en originell story, som dock i slutändan faller ganska platt i sitt utförande. Det handlar om legosoldaten Cole Black som har fått en sorts apparat på huvudet, som gör att han kan återuppleva minnen och gå runt i dem för att söka efter olika saker man nu skulle vilja söka efter.get even

Till en början fungerar premissen väldigt bra. Storyn är relativt välskriven och dialogen mellan Cole och den mystiska ”Red”, som är ens minnepsykolog, fungerar bra. Du som spelare får söka omkring bland Coles rätt så splittrade sinne och ska försöka pussla ihop vad som faktiskt har hänt,och varför han är på ett mentalsjukhus. Red gör sitt bästa med att vara så vag som möjligt och även om det funkar till en början, så blir det lite uttjatat att aldrig riktigt få något svar förrän historien verkligen kräver det.

Utforskandet av miljöerna sker ofta i skitiga, mörka och obehagliga miljöer som uttjänta industrilokaler eller på det nedgångna mentalsjukhuset. Till en början känns det bra, men de råa omgivningarna blir ganska snabbt tröttsamma och repetitiva.

 

Berättelsen är centrerad kring en kidnappning och omständigheterna kring den. Du axlar rollen som den hårdkokte Cole Black, en ex-militär som knäcker extra som privatdetektiv och muskler åt den som betalar. Likt spelet Assassin’s Creed finns det en metaberättelse, här på ett mentalsjukhus, med en maskin där du dyker tillbaka i minnen för att pussla ihop vad som hänt.

Det är kanske svårt att dyka in mer specifikt här när det gäller handlingen i  Get Even. Vridningarna blir inte omedelbart uppenbara, men när du lagt ner några timmar i spelets skiftande spelstilar börjar du få en uppfattning om vad som händer.

Om du är efter ett spel som kommer att hålla dig fängslad, på kant och desperat för att avslöja sanningarna som är begravda djupt inom spelets väggar, då är det här värt att plocka upp. Här får du nämligen en av årets bästa spelmanus som tyvärr inte riktigt når ända fram.